Hundens olika utvecklingsstadier
Kallas också präglingsperioder, prägling betyder påverkan. Medfödda beteenden och anlag utvecklas under vissa tidsperioder. Innebär att hunden reagerar på ett visst sätt vid en viss ålder. Vi präglar våra hundar hela deras liv och med hänsyn till präglingsperioderna kan vi påverka viss utveckling vid viss tid. Man kan utnyttja hundens naturliga utveckling vid inlärning.

0 - 2 veckor: Nyfödd-perioden
Behöver mat, sömn, skydd, värme. 100%-igt beroende av mamman. Reagerar för värme-kyla-lukter. Direkt fortsättning på fosterstadiet. Hjärnan fungerar ej! Lukt, smak, känsel något utvecklat.
Medfödda bedeenden: Kravlar i cirkel, vaggar med huvudet, sugbeteende, mjölktrampar, skriker.
Massage tömmer tarmen och urinblåsan på valpen! Massagen utvecklas till ett socialt beteende senare.

2 - 3 veckor: Övergångs-perioden
Sinnena och kroppen utvecklas. Syn vid 12-14 dagar, hörsel vid 3 veckor. Hjärnan börjar aktiveras. Börjar röra på sig.
Medfödda bedeenden: Sociala beteenden börjar utvecklas. Undersöker syskonen. "Viftar" på svansen. Hälsningsbeteende mot föräldrarna. Näringsdriften utvecklas... tigger mat, stöter med mungipan. Tränar motoriken (att gå och stå). Mjölktrampet utökas till socialt kontakttagande (tassen kommer upp).

21:a Dygnet: Präglingen börjar
Vilda hundars valpar lämnar lyan. Den sociala anpassningen börjar, valpen ska lära sig var den hör hemma. Fadern leker med valparna när de kommer ut. Hanen är bannlyst i lyan. Han hjälper till med uppfostran när valparna kommer ur boet. Han går hårt åt valparna, här sker sållningen utefter styrka.
Lekens funktion: Lär valparna försiktighet utanför boet. Utvecklar aggressionshämningar. Rangordning. Präglingen börjar - lär sig vilken ras den tillhör.
Prägling = Socialisering = Vilket beteende som behövs mot syskon, föräldrar och människor.

3 - 5 veckor: Flockprägling
Vecka 4 - 12 är präglingsperioden: Sinnena är nu fullt utvecklade. Hjärnan är i mycket snabb utveckling. Valparna är positiva, nyfikna, börjar leka. Kontakt med andra hundar och människor viktig.
Medfödda bedeenden: Socialt beteende. Signalerar med svans, öron, tänder och morrar. Försvarar nu sin föda. Artpräglas. Undersökningsbeteende. Kamplekar övar upp styrkan, snabbheten och signaler. Tecken på dominans visas. Fadern uppfostrar och sätter regler. Valpen lär sig känna igen flocken.

5 - 7 veckor: Dominansprägling
Leker jakt och dominanslekar. Upptäcktsfärderna blir längre. Tiken börjar fostra valparna, eftersom de blir allt jobbigare. Bra med annan vuxen hund som kan avlasta. Viktigt med människokontakt, helst enskilt.

7 - 12 veckor: Ledarprägling
Inlärning kan börja. Upplevelser blir bestående minnesbilder. Ökad flykttendens, upptäcker att saker och ting kan vara farligt.

Ca 8 veckor: Hämta hem valpen
Lämpligt att hämta hem din valp för den behöver inte tiken längre nu nämligen. VIKTIGT!!!! Miljöträning är viktig. Denna måste vara allsidig och innefatta olika miljöer - både staden och landet!!! Se förslag till miljöträning.

12-16 veckor: Halv könsmognad (Rangordningsperiod)
Första problemperioden. Hormonproduktionen ökar. Kan ge ökad aggressivitet, försöker klättra på rangskalan. Valpen måste sättas på plats direkt. Miljöträning viktig.

16 v. - 7 månader En lugn period
Valpen "bara" växer. Lämplig tid för dressyr på skoj. Viktigt med uppfostran med krav! (spår, uppfostran och vad den inte får göra). Valpen stabiliseras mentalt.

7 - 10 månader Fysisk könsmognad
Hanen börjar lyfta på benet, tiken löper för första gången. Hormonerna spelar spratt, hunden kan bli aggressiv, bete sig konstigt. Mindre mottaglig för inlärning. Uppfostran fortsätter.

10 - 17 mån. Dressyr-period
Lugn period. Inga hormonstörningar.

17 - 22 mån. Psykisk Mognad
(Rasbundet!) Dominansen blommar ut. Försiktig dressyr --- Sista chansen att visa vem som ska bestämma/bestämmer!!! Observera att olika raser, och individer, mognar olika fort

Tänk på att detta är generella tidsperioder. Precis som med människor är hundar individer där vissa kan mogna fortare och andra i mer långsam takt. Små hundraser mognar ofta fortare än de större raserna!

Familjen och rangen för hunden:
Bara för att rangordningen är etablerad en gång är det inte alls självklart att hunden accepterar det för alltid. Hunden kommer alltid att testa om och om igen. Hur mycket och vilken styrka det blir på testerna beror på om hunden tränas regelbundet, hur stark dominans hunden utvecklar och självklart beror det även på vilken ras hunden är.

Hunden testar tex; ditt ledarskap varje gång du kommer hem, när hunden skuttar omkring och ´pratar´ när den varit ensam betyder inte så mycke "vad jag har saknat dej matte" utan det betyder för hunden att eftersom du som flockledare varit borta så kan det ju hända att ordningen är förändrad här i flocken och därför testar din hund om det är hans, hennes tur att ta över. (en naturlig reaktion i det fria) Men om du som ledare inte tittar eller pratar till din hund utan bara går in och stänger dörren efter dej, hänger av dej och sedan när din hund lugnat ner sej, kan du (som ledare) kalla på den för att hälsa. Detta visar att det fortfarande är du som är ledare och bestämmer. Här som i mycket annat får man vara konsekvent, hunden kommer att testa dig "VARJE" gång du varit borta.

Att klättra i rang: Ett vanligt sätt för en hund att försöka stiga i rang är att sätta igång aktiviteter. Hunden kommer ofta med sin tuggtrasa, boll eller något annat och försöker få igång oss till lek. Om man faller för detta anser hunden att han stigit i rang för det är ledaren som sätter igång - och avslutar - alla aktiviteter i gruppen...
Säg NEJ och ta själv upp aktiviteten en stund senare. Detta gäller även med intränade förbud. Ett nej betyder inte alltid att hunden fattar det livet ut. Att testa sin förare hör till och är normalt då gäller det att uppträda konsekvent.

Ledarskapsövningar är bra att göra flera gånger varje dag: Husse/matte ska gå ut och in genom dörrar och grindar först till exempel. Sätt hunden och säg "stanna kvar" och gå in/ut. Säg sedan "varsågod" och låt hunden gå in/ut.
Det finns många fler övningar man kan göra dagligen för att framstå som en god ledare för sin hund - t.ex att ALDRIG BE hunden göra något. Har du sagt ett kommando är det viktigt att du håller på tills hunden gör rätt - envishet är en dygd här och ju fler gånger du "ser mellan fingrarna" desto mer problem får du vid könsmognaden som inträder slutligt vid ca ett års ålder. (Vis av erfarenhet :-))

Ledarskap

MAN MÅSTE VARA EN STARK LEDARE !

Detta missuppfattas kontinuerligt. Det sätts likhetstecken med att man ska vara fysiskt hård mot hunden, vilket oftast är HELT FEL. Att gå i kamp med en sådan hund kan visa sig vara förödande, då man slutligen står med en sönderstressad hund som inte har något som helst förtroende för sin ägare - och det kan sluta illa. Avledning, att vara påhittig och smart är det rätta sättet.

Alla verkar glömma bort att precis som när det gäller allt annat levande så är HUNDEN en egen personlighet.
SOMLIGA är veka
SOMLIGA är tuffa
SOMLIGA är veka i vissa situationer och tuffa i andra
SOMLIGA behöver förarstöd för att våga
SOMLIGA behöver en ledare som håller tillbaka sin hund
SOMLIGA behöver en ledare som puschar på sin hund
osv...

Att kunna "läsa" sin hund och förstå vad för sorts personlighet man har att göra med tar tid att lära sig om man inte är erfaren - men det är utomordentligt viktigt att lära sig detta så att man kan behandla sin hund utefter den personlighet den har. Det är förödande att vara för hård mot en hund som är vek - man kan helt enkelt knäcka psyket på den och så står man där en dag med en hund som kanske biter av rädsla, den missbedömer situationer för att matte/husse inte har miljötränat den på rätt sätt eller satt gränser på ett sätt som just den hunden förstår.

Det stora misstaget som många gör...
Det är vitt utbrett bland allmänheten att om man trycker ner sin hund eller tvingar den på rygg så befäster man sitt ledarskap inför hunden. Detta är HELT FEL och ett stort missförstånd bland folk. Det som folk menar kallas i hundvärlden för "alfarullning" och det har blivit ett oerhört missförstått begrepp.
Alfarullning = Man välter snabbt omkull hunden och tvingar den att underkasta sig. Man håller alltså kvar hunden tills den "ger upp" (slappnar av - vilket oftast tar mycket lång tid...). Detta är INGET att rekommendera för det trappar upp kampbeteendet hos hunden, så att man för varje gång man gör det får man en hund som blir mer och mer kampbenägen. Eller om man missbedömt sin hunds psyke kan man helt enkelt knäcka den. Detta är en metod som alltså inte ska göras om man inte är MYCKET erfaren och kan bedöma hunden rätt och stå pall för rekylen som KAN komma.....Om man gör detta utan att exakt veta vilken sorts psyke man har att göra med kan det helt enkelt bädda för att man får en ovillig, aggressiv hund som rent utav kan bita sin egen matte/husse. Det är inte bra att med fysisk styrka tvinga hunden. Det bästa är att engagera hunden, göra sig själv intressant, vara konsekvent och låta det ta lite tid för att befästa inlärandet. Då får man ju också en hund som lyder av glädje - och det är ju det man vill.

Det är VIKTIGT att vi i "hundvärlden" börjar upplysa okunniga hund/valpägare om det här för det kan sluta mycket illa.

"Hotfullt" beteende mot andra hundar

Anledningen att jag skriver detta är att DU som nybliven valpägare kanske kan slippa hamna i följande beskrivna situation som många hanhundsägare befinner sig i. Där man får anstränga sig till det yttersta och träna så mycket för att bryta ett felbeteende. Du får härmed chansen att förhindra att din hund ens BÖRJAR med detta felbeteende.... träna kontaktövningar ända från valpstadiet det är otroligt viktigt.

Om du börjar titta dig omkring kommer många tanter med sina "golvmoppsmodeller" och dom bär sig precis likadant åt - Men en sån där liten hund tar inte vi människor på allvar pga storleken. Har man valt en hund, modell större, väcker det genast mer anstöt hos andra. MEN I HUNDARNARNAS VÄRLD BRYR MAN SIG INTE OM STORLEKEN PÅ HUNDEN. En väldigt liten hund kan vara mer dominant än den största grand danois... och en liten hund kan utmana en stor hund lika mycket som tvärtom. En stor hund kan alltså känna ett stort hot från en pytteliten chihuahua och det är detta som de flesta människor inte förstår. Därför är det LIKA VIKTIGT att träna sin lilla hund till lydighet, kontakt med föraren osv.

När denna sista könsmognad inträder sprutar hormonerna i kroppen och hjärnan växer till. Hunden kan nu börja bete sig helt annorlunda i vissa situationer. Till exempel är "hanhundsaggressivitet" mycket vanligt hos hanhundarna. Den tolererar inte att vissa andra hanhundar ens finns inom dess synfält (om han får bestämma).

Nu gäller det att kväva detta felbeteende i sin linda - men INTE med fysiskt våld! Utan konsekvens, envishet, insikt och rätt beteende.
I hundarnas värld går man aldrig nära en annan flock utan varje flock håller sig på sin kant (Hunden ser dig och din familj som sin flock). När vi nu har hundarna i vårt socialiserade samhälle utsätter vi dem ständigt för detta onormala att vi ska frottera oss med andra flockar (på brukshundsklubben, på tävlingsbanor, på utställningar, vid kissepromenader möts vi och går närma förbi varandra osv.)

Hunden är osäker på vad den andre kan tänkas göra och om jag som matte/husse uppträder osäkert bekräftar jag min egen hunds osäkerhet. Detta kan ta sig uttryck i att jag rycker, sliter i kopplet, fyar, ryter och bär mig allmänt "hysteriskt" åt.

Min hund uppfattar vagt att jag rycker i kopplet och ryter och tjoar.... men samtidigt är han 99% fokuserad på den där andre hunden.
Min hund uppfattar situationen såhär: "matte bär sig konstigt åt, hon tycker nog också att den där andre är läskig men hon står ju bakom mig hela tiden - hon är nog rädd för den där andre. Hmm hon uppträder inte som min ledare så jag får väl fixa denna situationen då.... hon "hejar ju på mig"
Och så gör hunden precis vad som är normalt för en hund - bättre att förekomma än att förekommas.... attack (visserligen bara så långt kopplet räcker... aj min arm och handled).
Matte uppfattar situationen såhär: "Åh gud vad min hund blåser upp sig. Raggen står upp på ryggen och han drar och drar i kopplet. Han lyssnar inte på mig - jag har inte full kontroll över honom (förutom kopplet då förstås), bäst att gå åt andra hållet. Kan den andre hundägaren verkligen hålla i sin stora hund - tänk om den andra hundägaren uppfattar oss som hemska - Varför lyssnar min hund inte på mig, nu blir jag arg, frustrerad, besviken och känner inte alls igen honom. Hur kan han förvandlas sådär på 2 sekunder? Hur vågar han att inte lyda mig? Åh vad jobbigt detta är."
Om jag i detta läget skulle drista mig till att ta tag i min hund, daska till den med kopplet eller på annat sätt göra något som upplevs som obehagligt så förstärker jag min egen hunds obehag. Han tror på fullt allvar att det onda kommer från den andra hunden (även om den andra hunden så är flera meter bort). Detta gäller om han tittar mot den andre - och i ett sådant här läge gör han ju det...
Det kan hända att man blir biten i ett sådant läge. Om detta skulle hända så är det inte mig hunden biter egentligen - det är "den där andre inkräktaren"..... tror hunden alltså. Hunden är då så uppstressad (hormonerna) att han är blockerad.

Därför är det så viktigt att veta om sådana här saker från början så att man kan uppträda intelligent och förekomma sin hund - för har den väl fått hålla på och fjanta så här varje gång man gått förbi ett annat ekipage så blir det som ett "inövat" beteende - Vi människor tycker detta är fel, hunden gör bara vad den av naturen är "programmerad för".
Det handlar alltså om att träna bort sådana felbeteenden så snart de dyker upp - inget att vänta på alltså. Det gäller att lära sig "läsa sin hund" kroppspråket talar nämligen om hur hunden kommer att reagera. Ibland går det fort (få sekunder) - men lär man sig detta så kan man avbryta ett felbeteende i tid och då uppstår inte dessa obehagliga situationer. Har hunden väl fått stressa upp sig så finns inte mycket att göra just då - om man inte är mycket kunnig förstås. Det beror alltså på mig som förare, jag måste ändra mitt beteende och då ändras även hundens.
Kan man inte själv ta över kontrollen och träna bort felbeteendet hos sin hund ska man söka hjälp hos en erfaren hundinstuktör som kan hjälpa dig och din hund.

Detta är en jobbig erfarenhet som endast uppvägs med att han är UNDERBART duktig, snäll, lydig, lättlärd och gosig för övrigt - men jag kan förstå folk som inte orkar lägga den tid på att träna bort beteendet utan lämnar bort sin hund eller avlivar den när den uppnått könsmognadsåldern.